Välkomna tillbaka till bloggen. Den har varit lite trött större delen av året men nu passar jag på att kicka igång maskineriet och resandet igen.
Jag sitter just nu på ett hostel i Santiago, Chile. Har ganska nyligen handlat mat för en fem dagars tur upp i bergen utanför Santiago. Jag
Jag kan börja med att sammanfatta mitt 2012 hittills:
Tjena gänget,
Nu är våran vistelse på Palawan avklarad och det blev en femstjärnig upplevelse av öar, palmer och vita stränder. Dagarna spenderades mest till att utforska öarna och stränderna runt omkring Palawan. En av öns höjdpunkter var att se alla dessa stränder som fortfarande är i ett härligt orört skick.
Klättringen uteblev nästan helt förutom lite bouldring på stranden och i några palmer. Det var grymt imponerande att se lokalbefolkningen klättra upp för alla dessa palmer utan någon säkring överhuvudtaget och slå ner kokosnötter på sjuka höjder, där ett fall hade resulterat i katastrof.
Jag har satt ihop ett bildspel med egna fotografier från våran vistelse på ön.
Nu väntar ett snabbstopp i Kuala Lumpur och klipporna i södra Thailand!
Tjena gänget!
Efter sju veckors återhämtning på hemmaplan är jag tillbaka i Bangkok med ett lite nya planer.
Denna gång får cykeln stanna hemma och jag provar på ett nytt upplägg som består av två ryggsäckar. Den första beståendes av klätterprylar för att ta sig an några av Asiens formidabla kalkstensklippor. Den andra innehåller övriga lösprylar som kamera, laptopp, solskydd och hängmatta.
Mellanlandning i Doha, Qatar.
Efter förra turen har jag försökt ta igen lite styrka i överkroppen på klätterlabbet i Göteborg. Efter sju månader på cykel kan ni kanske förstå vilken besvikelse det var att stå på stranden i Tonsai som är ett av världens mest kända klätterparadis och försöka sig på några fina leder, klen som en, som en långfärdscyklist, det hände inte mycket. Revansch är det som gäller mot senare delen av resan.
First person shooter, men ingen Super Mario Bros, sjukt besviken på Qatar Airlines för detta.
Resans joker är Nino Jönsson som annars studerar till läkare i Budapest. Nino är något av en allvetare när det kommer till Sydostasien. År 2007 cyklade vi till Addis Abeba i Etiopien tillsammans. Det ska bli ett nöje att ta del av denna galanta mans närvaro under resan.
Nino ringde upp mig i veckan efter att han har fått nys om mina Asien planer och spikade ganska omgående att han ansluter. Tajmingen kunde inte varit bättre för hans del. Vi kommer att resa tillsammans i tre veckor, därefter så är jag ute i ytterliggare två månader.
Efter ett par skype samtal med Nino föll första riktiga stoppet på Filippinera och ön Palawan som är en relativt turist tom pärla med härliga stränder och kalkstensklippor. Jag flyger ner nu med förhoppningen att det ska vara än mer iögonfallande än södra Thailand. Dessutom ska det finnas möjligheter att köra lite sportklättring.
Hittade ett klättergym och ett nytt rep under mina 40 timmar i Bangkok
Vidare tar jag mig till Manila senare under dagen där jag möter upp Nino och tillsammans tar vi oss ut till ön Palawan som vi har stora förväntingar på.
Hoppas kunna uppdatera igen från Palawan.
Ha det bra tills dess!
Nu är jag hemma igen och här följer en liten sammanfattning av turen som varade i 7 månader och 11 dagar.
Resan gick mestadels enligt planen och jag fick tajmat med vädret på ett bra sätt. Det blev några bonus sträckor genom Tibet, Jammu & Kashmir och Ladakh samt runt Annapurna massivet som jag inte hade planerat med från början men när jag väl var i närheten så gick det inte att missa dessa fina områden som alla på olika sätt bjuder på det bästa av Himalayamassivet för en långfärdscyklist.
Kroppen fungerade bra på höjd och jag fick testat långfärdscykling över 5000m. Magen fick sig en omgång ibland men inget allvarligt som hindrade mig från att cykla vidare dagen efter.
Rutten:
[umap id=”87648″ tp=”6″ size=”m” alignment=”center”]
Information från turen:
Antal km cyklade: 13.000km (hela sträckan trampad förutom gränsövergången mellan Kina och Pakistan på 200km)
Antal länder besökta: 6
Antal punkteringar: 15 (Vad händer Schwalbe?)
Högsta punkt med cykel: 5416m, Torung La pass, Nepal
Högsta punkt utan cykel: 6117m, Stok Kangri summit, Ladakh, Norra Indien
Antal pass över 5000m: 4st: Khardung La, Tanglang La, Lachulung La, Torung La
Antal andra cyklister som jag cyklade minst en dag med: 15
Billigaste boendet: 10kr, lastbils-stopp i Yunnan
Bästa campingplats: mellan Dege och Chola pass(4860m) på 4150m i Västra Sichuan
Favorit sträckan: Skardu till Astor via Deosai platån i Baltistan, Pakistan.
Jobbigaste sträckan: Golmud till Kashgar, öken (få sevärdigheter), tuffa väder förhållanden, långa distanser, mycket byråkrati och strul kring boende/camping med poliser och PSB på grund av Kinas policy för utlänningar.
Härligaste folk: Pakistan
Mest värde för pengarna generellt: Kina
Hårdaste vädret: snö och regnstormarna i Qinghai, Kina
Bästa väderförhållandena i relation till höjd: Annapurna circuit i oktober
Staden som erbjöd bäst vyer: Pokhara, Nepal
Landet med flest långfärdscyklister: Laos
Resans besvikelse: Att ha varit så nära K2 och de andra giganterna i Baltistan utan att få en glimt på grund av dåligt väder och byråkrati var riktigt, riktigt tråkigt. Det får bli revansch på sikt.
I Januari sticker jag till Thailand för att klättra klippa i några månader därefter väntar jobb över sommaren och ett nytt äventyr med cykeln ligger på lager efter detta. Det ser ut att bli ett äventyr utefter världens längsta bergskedja nästa gång.
Enjoy the ride!
Det värkar som att äventyret fortsätter för min del, inte blev livet tråkigare när cykeln försvann i en låda!
Oj vad mina första dagar som Backpacker har överaskat enormt, det har varit två väldigt intressanta dygn av mitt liv som kom lite som en oväntad käftsmäll av en övertänd Mike Tyson.
Det började med att flyget var försenat från Kathmandu, information om inchecknings disk och vart den låg byttes konstant. Säkerhetskontrollen beslagtog min sax som jag hade i min medicin väska, inget jag bråkade om, reglerna är ganska strikta.
Vidare cirka halvvägs till Bangkok informerar kapten att flyget kommer att vända i ett tamt och tystlåtet tal om tekniska problem. Vi landade en så kallad studslandning a la Airoflott och studsade ner på landningsbanan följt av enorma applåder. Vi var tillbaka i Kathmandu och folk var lättade över att vara på land igen. Gratis turen erbjöd enormt fina vyer av Everest massivet och jag fick sätt 4 nya toppar över 8000+ och nya ideer tog automatiskt form, samtidigt som gamla stärktes, vyerna jag såg var bland det absolut häftigaste jag någonsin sätt och var en fin avslutning på min Himalaya turne. Så flygturen var inte helt bortkastad tid för min del.
Fem timmar senare var vi på väg igen mot Bangkok. Vad jag fick erfara väl i staden var något utöver det vanliga, jag hade gjort misstaget att reservera ett boende mitt i översvämningen, se klippen nedan.
Min vattentäta cykelväska passade ypperligt i dessa omständigheter och vi använde den till att hålla diverse elektronik torr. Utöver att ha hjälp Maya och Zen att tömma sin lägenhet och transportera det viktigaste till högre trakter, fick jag även hjälpa till att putta en liten plastbåt överfull av människor tillsammans med personal från Thailändska kungliga flottan, som har ställt upp med små plastbåtar vilka transporterar folk över djupare passager. Militära lastbilar fungerar som någon form av lokaltrafik där de kommer fram. Mat samt vatten erbjuds gratis till de drabbade folkmassorna.
Stort tack till Edvin och det härliga gänget från Filippinerna som tog hand om en vilsen svensk och ny vurpen backpacker i ett översvämmat Bangkok.
Ordet vurpen är ett slangord från Tjörn som är synonymt med ny kläckt, vilsen, lite efter, nyfödd.
Ny har jag lämnat de översvämmade delarna och väntar in min familj som ska anlända någon gång under den kommande dagen.
Ha det bra gänget!