Nu är jag hemma igen och här följer en liten sammanfattning av turen som varade i 7 månader och 11 dagar.

Resan gick mestadels enligt planen och jag fick tajmat med vädret på ett bra sätt. Det blev några bonus sträckor genom Tibet, Jammu & Kashmir och Ladakh samt runt Annapurna massivet som jag inte hade planerat med från början men när jag väl var i närheten så gick det inte att missa dessa fina områden som alla på olika sätt bjuder på det bästa av Himalayamassivet för en långfärdscyklist.

Kroppen fungerade bra på höjd och jag fick testat långfärdscykling över 5000m.  Magen fick sig en omgång ibland men inget allvarligt som hindrade mig från att cykla vidare dagen efter.

Rutten:

[umap id=”87648″ tp=”6″ size=”m” alignment=”center”]

Information från turen:

Antal km cyklade: 13.000km (hela sträckan trampad förutom gränsövergången mellan Kina och Pakistan på 200km)

Antal länder besökta: 6

Antal punkteringar: 15 (Vad händer Schwalbe?)

Högsta punkt med cykel: 5416m, Torung La pass, Nepal

Högsta punkt utan cykel: 6117m, Stok Kangri summit, Ladakh, Norra Indien

Antal pass över 5000m: 4st: Khardung La, Tanglang La, Lachulung La, Torung La

Antal andra cyklister som jag cyklade minst en dag med: 15

Billigaste boendet: 10kr, lastbils-stopp i Yunnan

Bästa campingplats: mellan Dege och Chola pass(4860m) på 4150m i Västra Sichuan

Favorit sträckan: Skardu till Astor via Deosai platån i Baltistan, Pakistan.

Jobbigaste sträckan: Golmud till Kashgar, öken (få sevärdigheter), tuffa väder förhållanden, långa distanser, mycket byråkrati och strul kring boende/camping med poliser och PSB på grund av Kinas policy för utlänningar.

Härligaste folk: Pakistan

Mest värde för pengarna generellt: Kina

Hårdaste vädret: snö och regnstormarna i Qinghai, Kina

Bästa väderförhållandena i relation till höjd: Annapurna circuit i oktober

Staden som erbjöd bäst vyer: Pokhara, Nepal

Landet med flest långfärdscyklister: Laos

Resans besvikelse: Att ha varit så nära K2 och de andra giganterna i Baltistan utan att få en glimt på grund av dåligt väder och byråkrati var riktigt, riktigt tråkigt. Det får bli revansch på sikt.

I Januari sticker jag till Thailand för att klättra klippa i några månader därefter väntar jobb över sommaren och ett nytt äventyr med cykeln ligger på lager efter detta. Det ser ut att bli ett äventyr utefter världens längsta bergskedja nästa gång.

Enjoy the ride!