Svensk sommar i Thailand
Resans första käft smäll är ett faktum, den kom från ovan i form av regn och blåst. Efter att på förhand studerat säsongen i Thailand och konstaterat att vi kommer att cykla under den näst varmaste månaden med en genomsnittlig nederbörd på 10mm, insåg vi ganska snabbt var vi skulle packa ner regnkläderna absolut längst ner tillsammans med dun handskar och vintermössor.
De senaste två dagarna på cykel har våra regn och vindskal plagg gjort allt annat än att just ligga längst ner i bakväskorna. Den genomsnittliga nederbörden har legat på stabil svensk sommar nivå. Och om man jämför med med den thailändska tabellen där vi läste “10mm” så skulle det vi har sätt de senaste dygnen vara “off the charts”. Som tur är har det tyngsta regnet kommit på natten och då har vi tältat under tak samt sovit i tempel hos några gästvänliga munkar.
Munkarna
Munkarna var dessutom riktigt trevliga, bjöd på mat, frukt och gav oss ett varsitt halsband då de insåg att vi har en lång väg att färdas. Vi värderar sådana gåvor högt eftersom vi fick dessa halsband av den äldre lärarmunken i ett tempel utanför en by till skillnad från om vi hade hittat halsbanden i en turist shop på något överhypat tempel i Bangkok. Halsbanden ska med på hela turen och sedan på senare dar visas för barnbarnen tillsammans med den rostiga gamla cykeln och andra reliker från en tid då man i Thailand och Asien fortfarande kunde uppleva den gamla kulturen genom att cykla in ett kloster på landsbygden.
I takt med att människor kommer hit med stora plånboken, investerar och öppnar nya affärsmöjligheter mot väst, så inser vi att Asien inte kommer att se ut som det gör idag om 50år. Vilket gör det desto roligare att få se det nu även om “förvandlingen” är i full gång nu och har hållit på ett bra tag.
Munkarna som vi träffade hade kameramobiler och riktigt fina ficklampor som slog våra pannlampor med hästlängder. Vad hände med den förutfattade meningen att munkar ska sitta vid vägen och tigga samt bara käka ris, den flög ut nånstans genom fönstret.
Resans Dog “hund”
Här i Thailand har vi stött på riktigt många hundar och deras beteende varierar nått så enormt, från livrädda till attack klara. De flesta brukar dock hamna någonstans mitt emellan.
Men ibland så får vi syn på dom där exceptionella rackarna som springer mot oss och skäller från långt håll, dom som gör oss rädda. Det är dom som kvalificerar sig till kategorin dagens dog, och när vi ser dom på distans brukar vi snabbt spekulera kring om det är en potentiell dagens dog där framme. Ju mer vi får veva med vattenflaskor och göra arga läten ju mer potential ser vi hos hunden att ta dagens pris som egentligen inte är mer än att vi kommer att komma ihåg hunden för framtida historier.
Det är just en sådan histora som vi vill dela med oss nu eftersom vi kan ha stött på RESANS DOG redan nu eller rättare sagt vi hoppas att han är och förblir resans dog! För något värre än detta vill vi inte råka ut för.
En kväll när Manne skulle gå på toaletten så smög sig resans dog upp på han bakifrån helt tyst i bästa ninja sneak stil och bet han i hälsenan. Manne blev vettskrämd och tänkte direkt på var närmaste sjukhus för rabies behandling ligger “Manne har rabies vaccinationerna sedan tidigare”.
Men efter att ha studerat bettet lite närmare så insåg vi ganska snabbt att självaste Vlad Tepes hade hån skrattat åt detta bett, det höll liksom inte Drakula klass direkt. Hunden hade aldrig bitit igenom Mannes skal byxa. Men han fick ett litet märke på benet och hunden fick utmärkelsen resans dog, “dock inte resans Vlad Tepes”, samt en munkavel mot framtida utbrott. Vi är grymt besvika på vi inte har en bild på resans dog, men som kompensation kan ni få se på resultatet.
Spår av bett på Mannes vadmuskel
Sammanfattningsvis kan vi säga att vi njuter av friheten vi har skapat för oss själva. Cyklarna funkar fint och kropparna mår bra. Vi har lättare träningsvärk i låren och skinkorna är inte helt synkroniserade med sadlarna men det löser sig på sikt. Vi har varit ute på småvägarna och trampat förbi byar och oändliga odlingar, de är duktiga på att bruka jorden här, överallt planteras det och skördas. Motorvägarna funkar också att ta sig fram på när man kommer upp i landet och slipper den tunga trafiken, väggrenarna är riktigt breda vilket ger mycket utrymme.
Lokalbefolkningen har varit helt suveräna med ett ständigt leende på läpparna. Om man ger ett själv får man nästan alltid ett tillbaka. Ibland hejar folk och mycket tummen upp blir det här och var.
Vidare ska vi ta oss norrut och geografiskt kommer det bli svettigare då vi kommer att få kämpa mot kända fenomen som gravitation och thailändska vägnät. Vi har hittat en riktigt spännande liten väg som går längs med thailändska och laotiska gränsen den heter 2195 och kommer förhoppnings bjuda på mycket fina vyer och spännande cykling.
Våra första bilder från Thailand finner ni under galleri i menyn.
Manne klipper just nu våran videoblogg och den kommer upp under dagen.
Tabascon är inköpt så nu börjar det likna en riktig cykel expedition!
Ha det bra gänget!
