Kunlun massivet som har följt oss på vänster sida av vägen försvann så småningom från våra synfält och byttes ut mot en tom horizont. Landskapet består av buskage sand, småsten, någon form av semiöken befinner vi oss i, ibland cyklar vi in i oaser med träd, plantager och befolkning.

                           Look Sven Hedin the swedish explorer, hounored with a staty in Rouqing

Den rena sandöknen har vi inte sätt så mycket av förutom några imponerande sandynor. Jag köper på mig en femliters dunk när vi får reda på att distansen till nästa större by är 120km. 11,5 liter laddar jag upp med, solen ligger på och jag kokar alltid vatten till middag samt till frukost när jag campar. Vi har medvind men om den skiftar känns det bra att ha laddat upp med extra vatten. Wu och Ling är inte i närheten av lika mycket trygghetsnarkomaner som jag är och laddar endast upp med 5 liter vadera. De antar helt enkelt att det finns vatten längs med vägen och i värsta fall kan man ju alltid stoppa en bil.

Just because its there

Team China hade rätt det fanns två byar till under dagen där vi kunde lösa mer vatten, och avnjuta något kallt att dricka. En kall Pepsi i 40 graders värme oslagbart.

Dagen därpå börjar dock vattenförråden att sina när vi inte hittar något stopp på 50km. Jag har cirka 1 liter kvar. Vi stannar till vid ett boende för vägarbetare och fyller på med fulvatten som vi sedan kokar upp och fyller upp våra vattenbehållare med. På kvällen når vi Qiemo, staden där vi stannar en natt och slukar grillspett på en stor utomhusservering.

                                                                                       Uighur man

Vi lämnar Qiemo bakom oss på eftermiddagen dagen där på, jag fyllar upp med 12 liter vatten i sista byn innan öknen tar över och civilisationen tar slut. Jag saknar bergen, kylan och vyerna. Vi blir bjudna på vatten av en bil som stannar framför oss, Wu och Ling sköter snacket, och det visar sig snart vi är inbjudna att stanna hos dessa vänliga människor i Hotian som ligger cirka 600km bort, tacksamt! Ytterliggare en bil stannar och bjuder på ett par kalla is te. Jag ska börja göra samma sak hemma i Svedala när jag ser en långfärdscyklist på vägarna, stanna till och bjuda på något trevligt.

Mp3n går på högvarv, det platta enformiga landskapet, kilometer efter kilometer gör att man lätt fastnar i sina tankar, tänkandes på allt möjligt. Idag faller tankarna på midsommarfirandet eftersom det är den 25 juni. Förra året vid samma tidpunkt befann jag mig ute på Resö i norra Bohuslän tillsammans med ett stort gäng vänner.

                                                            Celebrating the swedish midsummer

Vi spenderade fyra fina dagar där med att fira in midsommaren, fira själva dagen och slutligen fira av det hela. En hel del firande blev det i goda vänners sällskap. Få ställen slår den vackra västkusten när solen är framme, ölen ligger på kylning och midsommar buffen dukas upp.

 Resö, north Bohuslän, Sweden

Denna midsommar spenderades på ett boende för vägarbetare kanske så långt man kan komma från bohusräkor och fiskebåtar, ändå försökte jag förmedla lite av känslan för mina kinesiska vänner genom att visa bilder från förra årets kalas. Mörkret lägger sig över boendet, temperaturen droppar några grader och blir ganska behaglig, stjärnorna fyller himlen, en av arbetarna spelar gitarr och sjunker på lokala klassiker. Wu utbrister: enjoy the moment, jag släpper den svenska midsommaren för att ta vara på denna tillställning istället.

Vi cyklar 90 km nästa dag innan vi når dagens första riktiga stopp, en stad mitt ute i ingenstans uppbyggd av systematiska bostadskomplex. Sponsrad av kinesiska regeringen för att starta ett jordbrukssamhälle här ute. Stället är inte riktigt färdigställt och inflyttningen har inte riktigt påbörjats. Jag fyller återigen upp med cirka 12 liter vatten, temperaturen ligger runt 40 grader och vi har en lång distans framför oss på 160km till nästa stad med endast två stopp av vägarbetarboenden imellan.

The road

Medvinden är stark, det har den varit de senaste dagarna. Den vände dock helt utan förvarning mitt i natten från en ganska vindstilla nivå, slog ut mina dåligt förankrade tältpinnar i sanden och gjorde ena sidan av tältet till ett segelliknande verk som jag försökte ignorera så gott jag kunde för att få lite sömn. Sömnen blev sådär och motvinden fortsatte under dagen. En riktig käftsmäll eftersom vi hade räknat med att cykla av de sista 100km till Mingfang ganska snabbt i medvind för att vila ut under dagen. Vi anlände istallet vid 18 tiden efter i princip en nonstop cykling.

Vi slukade grillspett med bröd, nudlar med kött och grönsaker, ris tillsammans med en potatisrätt samt den klassiska tomat och äggröran. Det känns som att det inte finns så mycket mer att göra här en att trycka i sig grillspett för 2 yuan styck “2kr”. Så vi fortsätter nästa dag mot den större staden Hotian som ligger 300km härifrån.

Vi cyklar igenom städerna Yutian och Qira. Polisen hittar oss när vi tältar precis utanför en by. Antagligen har någon i byn tipsat polisen om västerlänningen som tältar här. Det blir till att fylla i papper, lämna ifrån mig passet för registrering. En hel del tjöt om att bo på hotel blir det också. Jag får prata i telefon med en översättare som berättar för mig att i Kina måste man följa kinesisk lag. Jag berättar för henne att det blir ingen hotel för våran del eftersom vi gillar campandet här och att det känns tryggt. Till slut når vi en kompromiss och vi får stanna gratis i byn 1km bort.

Wu som studerar juridik berättar att lagen för utlänningar som säger att man måste bo på vissa hotel är till för att skydda utlänningarna från att något ska hända dom, eftersom kinesiska regeringen är orolig för att hamna i trubbel och ytterliggare smutskastning i västerländsk media. Lagen utgår inte från människors lika värde därför känns den lite för gammal modig för att falla mig in. Hur den följs varierar också väldigt mycket från region till region. Vi har tältat i bra mycket mer synliga områden utan några polisregistreringar.

Swimming in a desert lake outside Polhu

Vi tar oss till staden Pulho dagen därpå där vi möter upp med Yao som vi träffade strax utanför Qiemo. Han tar oss med till en sjö i öknen, där vi tar oss en simtur, sen blir det en stor kinesisk middag tillsammans med Yao och hans flickvän. För att slippa strulet med polisen åker vi ut ur staden allihopa för att campa intressant nog på polisens träningsanläggning.

                                                                   Friends in Hotian who gave us some extrodinary treatment

I Hotian träffar vi en annan vän, Syn. Vi blir löjligt bra behandlade här. Vi får en rejäl guidad tur i staden och besöker en massa intressanta platser. På kvällen sitter vi vid Little Tigers utomhus restaurang och slukar grillspett samt dricker Sianking pilsner. Denna behandling är alltid lika imponerande att stöta på. Stort, stort tack till alla våra nya vänner i Hotian och Pulho.

Stone market in Hotian

Jag har börjat filma video dagböcker, höjdpunkter från vägen och en serie om vänner från vägen som jag kommer att dela med mig av här på hemsidan, efter att resan är slutförd.

                                                                                         Faces of Xinjiang

Här kommer lite bakrund till området vi cyklar i. Vi befinner oss i Xinjiang provinsen, Kinas landmässigt största provins. Xinjiang står för 30 procent av Kinas totala olje resurser. Befolkningen ligger runt 21 miljoner invånare. En stor del av invånarna är Uighur, en muslimsk minioritetsgrupp som har bott i området i evigheter. Efter att ha rest genom centralasien så känns kulturen ganska besläktad här. En stor del av invånarna pratar inte kinesiska vilket är ganska kul eftersom det gör att Wu och Ling till lika mycket utlänningar som jag är här i deras eget hemland. Dessutom kan det vara kul för dom att uppleva känslan att vara i ett annat land eftersom de inte har några pass och har aldrig varit utanför Kinas gränser. Vi cyklar söder om Taklamakan öknen, vägen kallas också för Södra siden vägen eftersom det har en gång i tiden varit en handelsrutt för caravaner.

Nu fortsätter jag, Wu och Ling mot Kashgar pa veg 315.

Kommer att forsoka legga upp en karta i Kashgar sa att ni kan se vegen vi cyklar.

Ha en bra sommar gänget!