![\"image\"](\"http:\/\/media.timbogdanov.com\/2013\/05\/wpid-20130215_144908-1.jpg\" "\\"20130215_144908-1.jpg\\"")
<\/a><\/p>\nStatue on the central plaza of Villa Union<\/p>\n
V\u00e4l p\u00e5 cykeln igen tog v\u00e4gen mig upp tusen h\u00f6jdmeter till passet Cuesta de Miranda som erbjuder vyer i starka r\u00f6da blandat med gr\u00f6na f\u00e4rger ner i n\u00e4sta dalg\u00e5ng. Detta var \u00e4ven min f\u00f6rsta erfarenhet av att cykla v\u00e4g 40, eller routa quarenta som den heter p\u00e5 spanska. En popul\u00e4r v\u00e4g som m\u00e5nga argentinare v\u00e4ljer att bila p\u00e5 under sina semester veckor.<\/p>\n
I och med att jag korsar passet s\u00e5 passerar jag \u00e4ven Famatina massivet. Cerro General Belgrano \u00e4r h\u00f6gsta punkten i kedjan strax \u00f6ver 6000m. Det har varit ett n\u00f6je att n\u00e4stan ha cyklat runt detta sn\u00f6kl\u00e4dda enorma massiv. Planerade \u00e4ven en toppbestigning men st\u00e4llde in p\u00e5 grund av min tid. Jag hinner inte med allt jag vill g\u00f6ra och m\u00e5ste plocka ut guldkornen. L\u00f6sningen \u00e4r helt enkelt att ignorera det som k\u00e4nns mindre taggande och inte fokusera f\u00f6r mycket p\u00e5 att mitt flyg g\u00e5r den nionde augusti fr\u00e5n Bogota.<\/p>\n V\u00e4gen tog mig ner till den gamla gruvstaden Chilecito som sitter inne p\u00e5 en\u00a0 imponerande linbana f\u00f6r att frakta fynden fr\u00e5n gruvorna i bergen. Banans h\u00f6gsts stopp \u00e4r p\u00e5 4600m! Idag \u00e4r hela projektet avslutat och finns kvar mest som ett minnesm\u00e4rke.<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Hostel in Chilecito<\/p>\n Mitt nya pass skulle anl\u00e4nda till Cordoba vilken dag som helst, s\u00e5 jag tog en buss dit och v\u00e4ntade in passet. Spenderade dagarna med att inomhuskl\u00e4ttra och vandra runt i Argentinas n\u00e4st st\u00f6rsta stad. Passet var f\u00f6rsenat s\u00e5 jag fick spendera en hel vecka i staden innan jag tog bussen tillbaka till cykeln i Chilecito med f\u00e4rskt pass i n\u00e4ven. Cyklingen fortsatte norrut. Vinodlingar och sm\u00e5 gr\u00f6na byar var ett visuellt underh\u00e5llande inslag som bidrog till en stark sommark\u00e4nsla. Folket i Argentina \u00e4r ett annat positivt inslag, trots vissa barri\u00e4rer i kommunikationen \u00e4r de hj\u00e4lpsamma, glada, hejar och bjuder p\u00e5 vindruvor. Jag gillar dom.<\/p>\n La Puna och hur jag l\u00e4mnade civilisationen.<\/strong><\/p>\n N\u00e5gra dagar senare anl\u00e4nder jag till Fiambala, sista utposten av civilisation innan La Puna, h\u00f6gh\u00f6jdsplat\u00e5n som jag hade t\u00e4nkt att bes\u00f6ka med hj\u00e4lp av min ryggs\u00e4ck. F\u00f6rst bes\u00f6kte jag Jonson Reynoso, personen i byn som har en hel del erfarenhet och kunskaper om omr\u00e5det. Dessutom organiserar han de flesta jeepturer till alla basl\u00e4ger d\u00e4r uppe. Han hade en bil som skulle upp om tre dagar f\u00f6r att h\u00e4mta ner tre amerikaner som hade bestigit en topp i omr\u00e5det. S\u00e5 jag best\u00e4mde mig snabbt och cyklade samt puttade upp cykeln till 4300m under tv\u00e5 dagar f\u00f6r att acklimatisera mig. D\u00e4refter blev jag h\u00e4mtad under den tredje morgonen med jeep som k\u00f6rde mig sista biten upp till 5300m. Vi hade kommit \u00f6verens ungef\u00e4r vart jag skulle t\u00e4lta s\u00e5 att chaff\u00f6ren skulle kunna hitta mig p\u00e5 morgonen. Jeepen anl\u00e4nde som en v\u00e4ckarklocka ungef\u00e4r klockan sex p\u00e5 morgonen. Snabbt packade jag ihop l\u00e4gret i ett bl\u00e5sigt m\u00f6rker, satte mig i Toyota Hiluxen och kunde f\u00f6lja hur soluppg\u00e5ngen satte ljus p\u00e5 n\u00e5gra av Andernas h\u00f6gsta toppar. Det blev v\u00e4ldigt m\u00e5nga h\u00f6jdmeter under bara n\u00e5gra dagar men det funkade fint. Resan i det motordrivna fordonet tog fem och en halvtimme, ibland fick vi g\u00e5 ut och l\u00e4gga ut stenar p\u00e5 v\u00e4gen s\u00e5 att jeepen inte skulle fastna i vattendrag eller gyttja.<\/p>\n Amerikanerna blev h\u00e4mtade efter sin lyckade bestigning av Walter Penk den nionde h\u00f6gsta toppen i Sydamerika, p\u00e5 samma st\u00e4lle blev jag avsl\u00e4ppt och cykeln f\u00f6ljde med ner till byn igen. Ett bra uppl\u00e4gg d\u00e5 jag slipper oroa mig f\u00f6r att l\u00e4mna cykeln n\u00e5gonstans p\u00e5 berget. Jeepen \u00e5kte iv\u00e4g och min plan av vad jag skulle hitta p\u00e5 h\u00e4r uppe var fortfarande under utformning. Jag stannade resten av dagen d\u00e4r jag hade blivit avsl\u00e4ppt, slog upp mitt t\u00e4lt och fick k\u00e4nna p\u00e5 Punans starka vindar f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Vinden \u00e4r en av de st\u00f6rsta utmaningarna i detta sterila, kalla, h\u00f6gh\u00f6jdslandskap.<\/p>\n Nu b\u00f6rjar delen av min avstickare som Reinhold Messner<\/a> kallar f\u00f6r “the only art of adventuring” N\u00e4mligen konsten att \u00f6verleva utanf\u00f6r civilisationens ramverk. Aldrig f\u00f6rr har jag varit s\u00e5 l\u00e5ngt fr\u00e5n civilisationen som nu. Det tar tv\u00e5 till tre dagar av konstant vandrande f\u00f6r att komma tillbaka till n\u00e4rmaste trafikerade v\u00e4g. Ett solo \u00e4ventyr med ingen som helst kommunikation med omv\u00e4rlden. Dessutom ville jag upp p\u00e5 v\u00e4rldens n\u00e4st h\u00f6gsta topp utanf\u00f6r Asien. Jag hade placerat mig sj\u00e4lv i en plats d\u00e4r misstag straffas med amputerade t\u00e5r, eller v\u00e4rre, eftersom inga andra expeditioner fanns i omr\u00e5det under tiden jag var d\u00e4r.<\/p>\n F\u00f6rsta dagen gjorde jag s\u00e5 lite som m\u00f6jligt f\u00f6r att l\u00e5ta kroppen komma in i 5000m plus. Best\u00e4mde mig f\u00f6r att bestiga Walter Penk den nionde h\u00f6gsta toppen i Sydamerika, det skulle bli ett bra test inf\u00f6r Ojos del Salado. Vinden \u00e4r ganska j\u00e4vlig under dagen. Ibland drog den f\u00f6rbi och slet ut t\u00e4ltpinnar upp i luften som landade flera meter bort. Jag fixade till den minimala vindmuren med n\u00e5gra centimeter i h\u00f6jd och gr\u00e4vde ner alla t\u00e4ltpinnar med stora stenblock.<\/p>\n Till min underh\u00e5lling har jag tagit med Micheal Ohears sj\u00e4lvbiografi. Mannen i filmen The Blind Side. Har ni inte s\u00e4tt den s\u00e5 se den eftersom den bygger p\u00e5 riktiga h\u00e4ndelser och \u00e4r riktigt bra.<\/p>\n Dagen efter vill jag upp ett par hundra h\u00f6jdmeter till high campet. F\u00f6r ytterligare acklimatisering och komma n\u00e4rmare toppen. Jag har en del GPS punkter att g\u00e5 efter s\u00e5 navigeringen borde inte vara n\u00e5gra problem trodde jag. Vinden s\u00e4tter dit mig ocks\u00e5. Den tog min t\u00e4ltp\u00e5se, som jag f\u00f6rs\u00f6kte jaga ikapp utan vidare resultat, kanske hade det g\u00e5tt i l\u00f6parskor, med en Usain Bolts kapacitet p\u00e5 havsniv\u00e5.<\/p>\n Vinden h\u00e4r skiftar i styrka hela tiden s\u00e5 det \u00e4r v\u00e4ldigt l\u00e4tt att f\u00e5 sig en halvgo \u00f6veraskning. Senare under dagen g\u00e5r jag fel, men hittar ett bra l\u00e4ger p\u00e5 5750m. Ett enormt stenblock \u00e4r perfekt som skydd f\u00f6r stenras och vind. Rinnande glaci\u00e4r vatten i n\u00e4rheten. Ryggs\u00e4cken brutalt tung under dagen. Fr\u00e5n l\u00e4gret kan jag n\u00e5 toppen av Walter Penk under en dag och komma tillbaka igen innan solen g\u00e5r ner. N\u00e4sta dag g\u00f6r jag en acklimatiserings tur som kan bli ett toppf\u00f6rs\u00f6k om kroppen inte protesterar. Jag har aldrig \u00f6kat s\u00e5 mycket i h\u00f6jd s\u00e5 snabbt s\u00e5 hade ingen aning om hur kroppen skulle reagera. Efter att ha g\u00e5tt uppf\u00f6r i en timme best\u00e4mde jag mig att forts\u00e4tta mot toppen, trots en sen start runt 10 tiden. V\u00e4dret var bra, vinden hade vid detta laget blivit en del av vardagen. Inga sp\u00e5r att f\u00f6lja, jag navigerar med min smartphone f\u00f6r att hitta en bra v\u00e4g mot toppen. Vid ett tillf\u00e4lle f\u00e5r jag korsa ett sn\u00f6f\u00e4lt som tar en hel del tid det ligger v\u00e4ldigt h\u00f6gt p\u00e5 berget dessutom.<\/p>\n Summit panorama of Walter Penk 6658m<\/p>\n N\u00e4r jag n\u00e5r topplat\u00e5n s\u00e5 \u00e4r det ganska sv\u00e5rt att hitta h\u00f6gsta punkten eftersom den best\u00e5r av en massa stenr\u00f6sen som alla \u00e4r ungef\u00e4r lika h\u00f6ga. Jonson hade sagt till mig att den riktiga toppen skulle ligga bakom de f\u00f6rsta stenr\u00f6sena, s\u00e5 jag passerar ett par r\u00f6sen f\u00f6r att komma \u00e5t vad jag tror mig vara den riktiga toppen. Rej\u00e4la vyer \u00f6ver Ojos massivet. Foto stund i den kraftiga vinden. Sedan fortsatt vandring ned\u00e5t i rask takt f\u00f6r att hinna tillbaka innan solen f\u00f6rsvinner.<\/p>\n N\u00e4r jag ser min t\u00e4ltplats fr\u00e5n distans ser det \u00e4ven ut som att det \u00e4r flera t\u00e4lt i n\u00e4rheten. Jag blir glad men samtidigt sl\u00e5r det mig, jag har ju f\u00f6r fan anv\u00e4nt den n\u00e4st b\u00e4sta t\u00e4ltplatsen som min toalett. Vilket f\u00f6rf\u00e4rligt f\u00f6rsta intryck det skulle vara. S\u00e5 jag hoppades ist\u00e4llet p\u00e5 att det inte var t\u00e4lt jag s\u00e5g. Det visade sig vara fallet och jag kunde andas ut.\u00a0Jag hann ner innan solen f\u00f6rsvann. Ett rej\u00e4lt m\u00e5l av pulvermos med majon\u00e4s, tabasco och tonfisk uts\u00f6kt.<\/p>\n N\u00e4sta dag handlade om att ta mig s\u00e5 n\u00e4ra Ojos del Salado som m\u00f6jligt f\u00f6r att g\u00f6ra ett toppf\u00f6rs\u00f6k dagen d\u00e4rp\u00e5. Jag todde att jag skulle se m\u00e4nniskor denna dag eftersom Ojos \u00e4r v\u00e4rldens h\u00f6gsta vulkan borde den vara ett popul\u00e4rt objekt f\u00f6r h\u00f6gh\u00f6jdsvandrare men icke. Ingen i basl\u00e4gret eller h\u00f6gre upp p\u00e5 berget. De flesta kl\u00e4ttrar hellre fr\u00e5n den chilenska sidan d\u00e5 man har m\u00f6jligheten att utnyttja tre refugios som erbjuder skydd inomhus. P\u00e5 eftermiddagen hittar jag ett stenblock som fungerar perfekt som ett vindskydd, en liten stenmur fanns \u00e4ven redan i ett okej skick. Jag byggde p\u00e5 ytterliggare med 20-30cm. Konsten att bygga en bra stenmur, det \u00e4r s\u00e5nt man l\u00e4r sig h\u00e4r om man vill sova gott om natten utan att f\u00e5 en t\u00e4ltduk i ansiktet. Inte riktigt Inka klass tyv\u00e4rr, p\u00e5 mina byggen. Den stora stenen fungerade \u00e4ven perfekt f\u00f6r lite kv\u00e4lls bouldring och ett styrkepass f\u00f6r armarna.<\/p>\n Dagen efter var det dax. Jag tror jag startade runt sex tiden p\u00e5 morgonen. Tv\u00e5 och en halvtimme innan solen drar ig\u00e5ng v\u00e4rmen. Det \u00e4r kallt men inte samma kyla jag fick k\u00e4nna p\u00e5 Aconcagua. H\u00f6gre upp f\u00e5r jag korsa en hel del djupsn\u00f6, gick fel och fick sn\u00f6 upp till midjan, v\u00e4nde och hittade en b\u00e4ttre v\u00e4g med sn\u00f6 upp till kn\u00e4na p\u00e5 sina extrema st\u00e4llen. Vidare blev det riktigt brant \u00f6ver en massa mindre stenblock. Jag f\u00e4ste vandringsstavarna p\u00e5 ryggs\u00e4cken och kl\u00e4ttrade med h\u00e4nderna upp f\u00f6r riktigt l\u00e4tt klippkl\u00e4ttring. Huvudv\u00e4rken kom mot slutet och v\u00e4dret var bl\u00e5sigt som vanligt. Sista biten var tuff, tuffare \u00e4n p\u00e5 Aconcagua av n\u00e5gon anledning, kanske var det kylan och vinden.<\/p>\n Att n\u00e5 toppen fick mig att skrika rakt ut, mycket k\u00e4nslor, bra s\u00e5dana. T\u00e4nk er en fotbollspelare som har gjort ett viktigt m\u00e5l ungef\u00e4r s\u00e5 s\u00e5g det ut.\u00a0 V\u00e4rldens h\u00f6gsta vulkan har tv\u00e5 toppar. Jag hade n\u00e5tt den argentinska men kunde inte n\u00e5 den chilenska som \u00e4r en halv meter h\u00f6gre. Man m\u00e5ste f\u00f6rst kl\u00e4ttra ner och sedan upp cirka 15 meter. Men det bl\u00e5ste f\u00f6r mycket n\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6kte ta mig ner, det var f\u00f6r farligt.<\/p>\n Argentinian summit with the chilean just behind.<\/p>\n Jag fick n\u00f6ja mig med den argentinska. Jag b\u00f6rjade undra om jag kunde s\u00e4ga att jag hade kl\u00e4ttrat det h\u00f6gsta berget i Chile n\u00e4r jag bara hade st\u00e5tt p\u00e5 den argentinska toppen? Idag kan ni l\u00e4sa min text i loggboken p\u00e5 toppen av den chilenska sidan. Men jag hade ingen aning om att detta skulle ske n\u00e4r jag stod d\u00e4r p\u00e5 “fel topp”. D\u00e4r och d\u00e5 var jag inte helt n\u00f6jd med att l\u00e4mna den h\u00f6gsta toppen okl\u00e4ttrad. V\u00e4gen ner g\u00e5r fort, i t\u00e4ltet g\u00f6r jag en massa te och mer pulvermos med tonfisk sen \u00e4r det bara att decka.<\/p>\n N\u00e4sta dag k\u00e4nde jag mig n\u00f6jd med mina tv\u00e5 bestigningar i omr\u00e5det och blev allt mer sugen p\u00e5 den enorma pizzan som serveras p\u00e5 restaurang Roma i Fiambala. V\u00e4gen ut skulle bli l\u00e5ng. Den tog n\u00e4stan tre dagar av vandring bland annat genom ett omr\u00e5de av cirka 19 kilometer av \u00f6ken utan vatten d\u00e4r jag n\u00e4stan stukade foten. Med tung packning, konstant vandring p\u00e5 stenar \u00e4r det l\u00e4tt att trampa\u00a0snett. Fick sett mycket vicunas p\u00e5 v\u00e4g ner och i f\u00f6rsta vattenk\u00e4llan d\u00e4r vattnet kom upp ur marken fanns det ett par ankor. Detta var p\u00e5 4200m.<\/p>\n Ojos del Salado (6893m) seen from Portezuelo negro 5500m Looking at the other direction from the same spot.<\/p>\n <\/p>\n First water source in 19 kilometers.<\/p>\n <\/p>\n<\/a>Cuesta de Miranda on route 40<\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a>Highcamp on 5900m<\/p>\n<\/a><\/p>\n
\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n