Beyond the road on Puna the Atacama part 1

 

Efter allt för många dagars väntande på det nya visakortet blev jag för rastlös. Trots en fantastiskt rolig tid i Mendoza med massa nya vänner galna Argentinska fotbollsderbyn och en minnesvärd lunch med Anneli Wester. Svenska tjejen som tältar på toppen av berg och blev årets äventyrare förra året.Hon är i Argentina för att tälta på toppen av Cerro Plata samt skriva på sin kommande bok.

 

20130129_220656

Boca Juniors vs River Plate a South American super classico

Via facebook har jag koll på vart Lars Bengtsson (lostcyclist) befinner sig. Han är i Villa Union, sista riktiga utposten innan Puna de Atacama världens tredje högsta högplatå och ett ställe jag länge velat besöka. Efter ett snabbt snack med Lars bestämmer jag mig för att lifta ikapp och slå följe upp på platån för att göra ett toppförsök på Bonete Chico tillsammans. Det fjärde högsta berget i Sydamerika. Lars har tidigare bland annat klättrat oklättrade toppar i västra Kina och har rutin från många svårcyklade platser på jorden.

En och en halv dag senare kunde jag möta upp Lars i Villa Union cirka 600km norr om Mendoza. Nånting i mig tar alltid emot när det kommer till att lifta. Att rita den sammanhängande sträckan på en världskarta är beroendeframkallande. Men denna gång gör jag ett undantag. Jag måste prioritera vad som är roligast och i detta fall var det solklart för mig. Toppen av Bonete eller ganska alldagliga 600km genom argentisk landsbyggd. Dessutom i sällskap med Sveriges mest inspirerande långfärdscyklist.

Jag mötte upp Lars i den trevliga småstaden Villa Union där vi handlade mat för 14 dagar, en dragkedja fixades till skaljackan samt en sista pizza slukning innan vi började trampa höjdmeter. Första dagens cykling var ganska platt men erbjöd vyer över Famatina massivet där högsta toppen når upp till 6250m. Detta är även den högsta toppen i Sydamerika som inte tillhör samma kedja som Anderna.


Dag två nådde vi byn Vinchina lagom till lunch. Lars var orolig för att få punktering på hans nya lokala bakdäck, men istället var det mitt nya schwalbe däck som lite otippat gav vika för en tagg.

Vichinia är sista byn med Minimercados där man kan hitta grundläggande basvaror samt sista utpost för gratis wifi vilket vi utnyttjade till fullo då vi fick vänta in personen som skulle stämpla ut Lars från Argentina då han tänkt korsa till Chile efter Bonete bestigningen. För min egen del gällde det att hålla mig i Argentina eftersom jag fortsatt var passlös.

Vi stötte på två Argentinska cyklister som också var påväg mot Anderna. De hade lättare packning och fick 20 liter vatten levererat med bil på utsatta ställen längs med högplatån. Medan vi höll oss till planen som är att vi bär allt själva i klassisk stil.

2013-02-03 18.38.34

Natural triangle on the route to Jague

Sent på kvällen anländer vi till sista bebodda utposten, byn Alto Jague på 1900m. Likheterna med en by i Sudan är slående. Vägen är för dålig för att cykla på så vi tvingas att putta cyklarna på huvudvägen genom byn, en annan likhet är lerhusen som kantar vägen.

Vi fick tälta gratis vid turistregistrerings byggnaden och på morgonen fann vi även en mindre affär där vi köpte på oss godsaker som ost och korv.

Hädanefter väntar en jätteklättring till 4300m. Under kvällen slår vi läger på en gräsplätt på cirka 3300m och upptäcker att vattnet som rinner ner från berget är extremt salt. Som tur är har vi någon liter finvatten kvar och klarar oss på det. Grusvägen fortsätter att klättra dagen efter i en spännande slingrig dalgång.

Vi trodde först att refugion El Penon hade spolats bort ihop med det utlovade röret från berget som leverar sötvatten. Detta skulle isåfall vara en mindre katastrof för vårat projekt då detta är sista utposten för drickbart vatten. Lars kollar gpsen och ser att vi fortfarande har några höjdmeter att klättra till refugion och jag ser några Vicunas högre upp i dalen, vi fortsätter och når snart röret med vattnet samt stenbyggnaden som är byggd redan unden 1800-talet. Dessa byggnader är utsatta lite varstans längs med platån och användes förr som skydd för det extrema vädret som kan härja på punan.

Tydligen så fraktade man förr boskap till Chile längs med dessa vägar. En av hedarna ligger fortfarande kvar längs med Refugio Laguna Brava och man kan skåda hans rester likt en halvöppen grav utanför refugion!

Vi fyllde upp våra vatten reserver vid El Penon på en höjd av 3600m. 16 liter vatten mer exakt vardera. Nästa gång vi kommer att ha tillgång till vatten är nedanför Bonete Chicos glaciärer på cirka 5000, där av den extrema mängden vätska. Vägen fortsätter i brant stigning och vi tvingades att putta de väl lastade cyklarna uppför på slitna grusvägar.

el penon

Refugio El Penon

Vatten mängden är rekord för både mig och Lars, aldrig förr har vi lastat så mycket vatten på cyklarna. Det går knappt att lyfta dom, utöver vattnet har vi mat hamstrat för två veckor vardera, samt utrustning för att klättra 6000m plus.

Ju högre vi kommer ju mer hoppar vi av cyklarna och går i cirka fem kilometer i timmen. Gilermo en av argentinana slår följe och gör samma sak som vi. Medan hans kompanjon “raketen” Dario är långt långt före.

Aldrig förr har jag puttat cykeln så mycket uppför ett pass. Vi passerar jeepar fyllda av turister och guider som är påväg ner från passet eftersom vädret skiftar från solsken till mörkare moln. En bil stannade och guiden gav oss rekommendationer att vända till El Penon bara 2,5 km från toppen av passet. Vi fortsätte uppåt och når toppen av passet precis innan de mörka molnen hinner ikapp. Känslan att komma upp till Portezuelo de Laguna Brava “passet” va helt enorm, nu kunde vi cykla igen och vyerna byttes ut. Vi hade tagit oss upp på platån med ett oväder i hälarna.

 

Portezuelo laguna brava

Looking down from Portezuelo de Laguna Brava

Grusvägen gick upp och ner tills vi nådde raksträckan längs med sjön Laguna Brava som inte såg så imponerande ut som jag trodde att den skulle vara. Ett väder som sköt hagel från himlen bidrog inte direkt till wow känslan man hade hoppats på. Vi skyndade oss runt sjön för att ta skydd i Refugio Laguna Brava som erbjöd ett välbehövligt skydd från vädret. Vädret klarnade upp på kvällen så vi slog upp tälten utanför medan de argentinska cyklisterna övernattade i refugion.

Efter 12 kilometer längs med vägen nästa dag anlände vi till nästa refugio. Det är även här som vi ska svänga av huvudvägen mot Bonete Chico som vi kan skymta längre norrut på platån. Vädret såg ut att skifta så vi avaktade med att röra oss från refugion. Dessutom hade argentinarna välsignat oss med 11 liter vatten som de inte behövde påväg mot Chile.

cyclists

Gilermo, Lars and Dario with Bonete Chico in the clouds

Det är nog första gången jag festar på vatten. Men det var den känslan man hade då denna resurs är så oerhört värdefull här uppe. Vi avaktade med vädret som var svårt att läsa. Till slut beslutade vi oss för att stanna dagen ut vid Refugio Veladero och gå på en tur upp för kullarna bakom stenbyggnaden.

Kullar som planar ut på 4600-4500m med utsikt över toppar på 6000m plus. Inga träd i sikte bara en steril platå i bruna nyanser med snöklädd dekorering på topparna.

south puna

South Puna the Atacama seen from 4600m

Tälten slår vi upp inne i refugion medan duggregnet härjar lätt utanför.

Nästa dag kommer vi lämna huvudleden och ge oss ut i vildmarken på riktigt.

Fortsättning följer.

Inlägget och bilderna är skapade genom min smartphone Samsung galaxy S3, eftersom jag för tillfället inte har en kamera “elektronik i Argentina är dyrt och urvalet är väldigt begränsat” och reser utan laptop denna gång för att spara vikt. Kommer att inhandla kamera i La Paz antagligen.

Lars Bengtssons blogg: lostcyclist.com

2 thoughts on “Beyond the road on Puna the Atacama part 1

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *