Trough Western Sichuan

 

Under våran vilodag i Batang hittade vi ett ställe som serverade kyckling burgare och pommes frites vilket var välkommet, på skyltfönstret kunde man även se en stor bild på en pizza men sådan tur hade vi inte denna gang. Efter en vandring i bergen runt Batang och ytterliggare en kyckling burgare bestämde vi att lämna vårat slitna 15 Yuan hotell som kostar motsvarande 15 svenska kronor natten, vi kan bestämt säga vi fick vad vi betalade för denna gång, bland annat en delad toalett utan fönster med utsikt över staden och staden utsikt över dig!

 

Dagen efter följde vi Tibetan Highway eller väg 318 som den också heter i cirka 35km tills vi tog av norrut på en grusväg som enligt PSB personal skulle innehålla björnar och vara en väg under konstruktion. De hade rätt kring det senare för björnar såg vi inget av. Men omgivningarna kändes ganska björnvänliga med få byar mycket skog, forsar och berg.

 Emanuel passing a stream on the scenic forest road

Vi slog läger utanför en mindre nomadby och fick besök på kvällen av byns yngre medlemmar som nyfiket omringade våra tält och som vanligt bara stirrade på oss när vi tillagade kvällens måltid som bestod av ris och kött.

Western Sichuan, wordes and pictures cant describe the experience but give a taste

Dagen efter gjordes ett snabbt besök i byn, och jag blev bjuden på Yak smör, Yak te och Yak ost för första gången någonsin, smaksensationen uteblev.

 

Kham region village kids

Vi fortsätter att följa våran å upp i dalen upp över 4000m för att sedan cykla ner i nästa och det är tufft att cykla brant nerför på dåliga grusvägar cykeln skakar och vi är helnöjda med att cykla på mountainbikes med stålram och starka hjul byggda av Erik Hansson på CykelHuset i Göteborg. Nästa dag vaknar jag med tekniska fel i magen antagligen efter att ha ätit torkat kött dagen innan som inte var helt hundra procent torkat. En stigning på 1200 höjdmeter under 23 kilometer väntar och det är bara att köra på fast långsammare än vanligt och det blir en del kämpande och en del pauser på de branta sista serpentinsvängarna, 4000 meterspass håller på att bli varan vardag här i Sichuan.

Ner igen hela vägen till Yangtze som här flyter på runt 3100 meter över havet. Vi följer Yangtze dalen som också gränsar mellan Sichuan samt Tibet och cyklar förbi två obevakade broar där man kan ta sig över till den tibetanska sidan för en liten sidoutflykt. Vi fortsätter tills vi når asfalt igen och North Tibetan Highway eller väg 317. Jag provar att cykla över gränsbron till Tibet och cyklar förbi en kille med automatvapen i bur som släpper förbi mig vidare till några gränskontrollanter som pekar Xizang “Tibet” ditåt och låter mig cykla över bron, jag cyklar hela vägen över tar ett foto och cyklar tillbaka eftersom vi har planerat att ta oss till staden Degen som ligger 30km in i Sichuan.

 

Along the scenic Yangtze river once again 

Men vilken positiv överaskning att kineserna släpper in mig i Tibet, inom en snar framtid hoppas jag att vi ikke kineser kan göra precis som dom och cykla till Lhasa och ta det klassiska fotot med cykeln och Potala Palace.

Nog om Tibet. I Degen stötte vi på det holländsk-canadensiska paret Jan & Jane som vi för första gången stötte på redan i Dali. De har cyklat tillsammans med Lucas och Hannah från Tyskland som vi skulle slå följe med framöver.Vi träffar även Carina och Filip från Schweiz som också är ute på ett stort cykeläventyr.

Degen är av stor betydelse för den Tibetanska Buddismen eftersom här ligger ett bibliotek med texter från alla avgreningar av buddismen. Samt ett tryckeri i traditionell stil där texterna trycks förhand i ett rasande tempo från karvade träplank till papper. Totalt sätt består biblioteket av 320.000 träplank med texter från samtliga skildringar av buddismen vilket är ganska imponerande och vad som är än mer imponerande är att vi fritt fick gå runt här bland dessa texter som är flera hundra år gamla och pilla på dessa med våra klåpiga, klumpiga västerländska korvfingrar helt utan bevakning.

Vi cyklar ut ur Degen tillsammans med Lucas och Hannah som har cyklat runt Indien och från Bankok är de påväg hem till Tyskland. Jag berättade för Lucas att jag har cyklat med tyskar innan i Etiopien och givetvis visade det sig att de känner varandra och är vänner. Jan & Jan stannar ytterliggare eftersom Janes knä strular.

 

New friends “Team Germany” Lucas and Hannah enjoying a break

Vi är påväg mot Chola pass på 4860m lika högt som västeuropas högsta berg Mount Blanc men det visste vi inte då, eftersom vi trodde det skulle vara ännu högre.i En vacker dalgång leder oss sakta upp på en höjd av 4100 meter där vi slår läger på en gräsmatta med utsikt över snöklädda berg och vi hör hur glaciärvattnet forssar brevid våra tält, svårslaget.

Slut på asfalt vilket är vanligt på dessa höga pass, sista delen är oftast inte asfalterad. Lutningen är behaglig hela vägen upp till toppen det är vackart med vyer som sträcker sig en bit in i Tibet. Vädret skiftar från sol till oväder till sol precis när vi närmar oss slutklämmen. Väl uppe står det 5050 meter på skylten men Lucas GPS visar bara 4860 meter? Vi firar tillsammans med en kinesisk motorcyklist som är på väg till Lhasa uppe på toppen av passet och han tar några seger foton på oss.

 

Happy times! 4860 meters on top of Chola pass

Chola mountain och Chola shan kedjan kommer vi ännu närmare på andra sidan passet och ser på ganska nära håll en mängd glaciärer sakta påväg ner för bergen där topparna sträcker sig kring 6000 meter över havet. Nerförsbacken sitter fint som belöning nästan hela vägen ner till Manigango där vi slukar kinesiska rätter: Stekta ägg och tomater, Tofu i olja och chili, strimmlad aubergin samt någon kött rätt. Vädret blir värre och vi slår läger några kilometer utanför staden och regnet öser ner.

Omgivningen skiftar här till en grönare högplatå med betande yakar och nomader. Vi vaknar upp till snöslask och motvind, en motvind som håller i sig under en de kommande dagarna vilket gör att vi trappar ner på tempot och tar fler pauser. Vägen leder oss upp på ytterliggare ett 4600 meter högt pass snö och blåst på toppen.

Ner i nästa högplatå Yakar i mängder och stora öppna ytor. Befolkningen har mer härdade ansikten, klimatet speglar av sig i ansiktena här, höjden på vägen ligger runt 4000 meter de kommande dagarna. En gång innan har jag varit uppe på dessa höjder med cykeln, under min vistelse i Tadjikistan och Pamirplatån som också ligger runt dessa höjder då träden försvinner och man är mer utsatt för vind och skiftande väder. Det är spännande och vägarna är väldigt tomma på grund av liten befolkning.

 

High altitude plateau, cycling on around 4000 meters above sea level

Vi har varit ganska sega på morgonen sedan vi träffade tyskarna, jag går nästan dagligen upp klockan 7 medan team Germany och Manne gillar att sova minst en timme extra, vilket har under dessa dagar givit mig tid att läsa ut Fredrik Strängs, K2 På liv och död, vårat projekt är inte så långt från en klätterexpedition många moment är liknande, som att vara en bra campare, mycket tid av en höghöjdsexpedition går åt att campa laga mat och återhämta sig, vi följer samma tänk. Syrebristen och dess påvärkan en annan likhet, ytterliggare än att fungera och vistas i en grupp med samma mål under en längre tid.

Magen strular för mig under en av dagarn, smärta under cykling gör det tufft vi tar oss till Sischu 45km varav sista 10km innehåller tom smärtsam cykling dessutom punka precis innan staden, får hjälp av en äldre herre som har förstått läget och hjälper mig att byta innerslang. Går sista biten till stan Manne tar min cykel, får vilat på en restaurang och trycker i mig ris, ibland kommer den där tidpunkten där man bara får tänka energi påfyllning och skita i resten. Hotellen i staden för dyra, vi cyklar ut och campar utanför, magen full av gaser, livet på cykeln är mindre graciöst denna dag.

 

Early morning surprise snow! Life is not always easy for a touring cyclist, atleast we came prepared with winter gear

Vaknar upp och känner mig pigg igen, hade lovat gänget att lifta idag till Yushu för att träffa läkare och inte sakta ner gruppen mer, men hade också lovat att bli frisk efter en natts sömn. Istället är det Emanuels mage som håller på under dagen, jordnötter från två snickers antagligen orsaken eftersom Manne har antagligen haft problem med jordnötter innan på resan. Vi trampar vidare över ytterliggare ett mindre pass och fastnar i en hagelstorm som under femton minuter bombar oss med små kulor som slår mot kroppen. Vi hittar ett övergivet sargat hus som hälften är raserat på grund av den stora jordbävningen här i regionen 2009. Vi har fyra väggar och tak mot regn och vind kanon. På kvällen tillagar jag och Lucas kokad potatis och stekta små korvar med chilli pulver på, kanon måltid fast tidskrävande att koka potatis på 4200 meter över havet.

Annars har Hannah bjudit på några riktigt fina middagar med med grönsaker och pasta.

Sista dagen till Yushu passerar vi det 4700 meter höga gräns passet mellan provincerna Sichuan och Qinghai. Det är en snäll klättring upp och dessutom asfalterad vilket har varit ovanligt på dessa höjder hittills. Nöjda susar vi ner mot varmare grader och en vilodag i Yushu. Spåren av jordbävningen allt större och det är fortfarande väldigt mycket tält överallt. Det escalerar i Yushu där vi är nu och staden ser helt sönderbombad ut med enstaka hus stående. Mycket tält och mycket ödeläggelse fast den mäktiga statyn med den Tibetanska kunga hjälten Geiser står fortfarande ståtligt i mitten av stan eller är det kanske en kopia av orginalet, oklart? Jag laddar iallafall upp denna text från ett internet cafe bestående av ett stort fordrat tält.

 

Main street in Yushu, this town suffered a great disaster

Imorgon fortsätter vi fast vägen är inte spikad kanske en avstickare mot några högre pass eller kaske raka vägen till Golmud vi får se ikväll och vad google säger om saken. I vilket fall kommer det bli en spännande tur bland berg och höghöjdsplatåer.

Ha det gott gänget

5 thoughts on “Trough Western Sichuan

  1. Hey, Looks great, the pictures are soo good. It really give you a perspective of
    how it looks like there. Fucking nice. I really hope you guys get better.
    Do you actually feel anything from the altitude at all? It can be veeery interesting and annoying.

  2. Sjukt kul att läsa om vad ni upplever! Tim, jag hoppas magen din härdats nu och kommer tillbaka in i matchen =)

    Keep trucking!

  3. Hey guys, great stuff – it’s really inspiring to continue reading about your adventures and the photos share so much of your journey! Hope your tummy’s have settled down now..Anyways, keep smanging it boyz =]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *